Det grabbiga rummet
Tänker mig en svart tapet med något fräckt och modernt grått randmönster. Tänker mig vita plastgarderober överallt. Tänker mig DEN VÅGFORMADE, LODRÄTA SPEGELN, KÖPT PÅ IKEA FÖR TIO ÅR SEDAN. Tänker mig att allt som ska föreställa prydnadsaker är i silvrig färg. Tänker mig en matta, svart-IKEA-fem-år-sedan. En riktigt tuff elgittarr kanske även står i ett hörn och aldrig blir spelad på. Tänker mig framförallt – vik hädan, vik hädan! – DE OBLIGATORISKA, TOMMA ABSOLUT VODKA-FLASKORNA, tre stycken, placerade på en blank, svart hylla på rad. Kanske, på sin höjd, tre glasljuslyktor, exakt placerade på rad. En liten färgklick, liksom!!!! Hehehe.
Alltså, ärligt talat, jag kastar snart upp mitt innanmäte. Det här är så fult. Så fruktansvärt fult. Poängen är att det inte finns särskilt många mer saker i rummet mer än de uppräknade. Antagligen en ful säng, med ett ännu fulare överkast i grått/svart. Sängen har naturligtvis sängben och en kant i silvrig, matt färg. ALLTING är i svart/grått/silver/fulvitt/metallic. Finns det ett skrivbord är det ett av sådan sort att det kommer från Rusta/Silvan/Eko och har den förhatliga, BLANKA, ytan. Skrivbordet är helt enormt och malplacerat i rummet. Allt är verkligen taget ur IKEA-katalogen som har bilden på Det Grabbiga Grabbrummet. En värre schablonbild existerar inte. Det är så jävla fräckt, grabbigt, lite rockigt (självklart), iskallt och signlalerar verkligen att här, minsann, här bor inte någon liten fjolla inte. Här bor nämligen personen som hade en persikofärgad blom-tapet med båtar i en remsa längs taket för ett år sedan. Personen bestämde, emellertid, sig för att här ska det, tamigfan, tuffas till ganska rejält. Snälla, mamma, kan jag inte få det lite rockiga rummet ur
IKEA-katalogen? Men lilla vän, det är ju så svart och metalliskt!, säger mamman förhoppningsvis.
JA, det är är det, och därför även så fruktansvärt osmakligt, vidrigt, gräsligt, äckligt, pinsamt, löjeveckande och så vidare i all evighet. Sluta att finnas, ni så kallade rum.
Jag vädjar till er, ni utan smak. Lyssna på er vårdnadshavare, tag rådet. Det är för svart och metalliskt. Det är inte fint. Det är fult. Det är äckligt.
Med Kalla Hälsningar
-Daniel.
Ja, kära läsare, här sitter jag och skrattar. Ser ni till exempel den vågformade spegeln? Jag sökte verkligen på grabbrum efter att ha skrivit, och jag blir nästan rädd över att se hur mina fördomar bekräftas. Det är vidrigt.
Jag vill inte se, jag vill inte se. Men jag måste få er att göra det.
Grabbigt!!!!
hahha älskar att jag har den jävligt förbannade spegeln. bara att den är lite kortare och lite bredare. köptes just på ikea för ja en..sisådär 8 år sedan, och aldrig orkat ta ner jäveln..lövli!
Hjälp, jag har ju den där fula spotlight-lampan i hallen, och.. nej, jag har ett grabbrum, fan.
FAN.
Jag kan försvara mig med att det redan var målat osv. när jag flyttade in, och att jag åtminstone har gardiner som matchar sänggaveln, det är väl lite småfjolligt?
den här bloggen är så bra!
höhö. okej, det här var roligt. mitt pojkrum såg ut EXAKT som den nedersta bilden. lampan, klockan och gardinerna är nog identiska (inte med varandra då, utan med mitt pojkrum. såklart).
det fanns även en silvrig säng och en elgitarr som stod orörd i ett hörn och såg häftigt grabbig ut.
mår ju dåligt nu. tur att jag har flyttat.
annars tror jag visserligen att du har fel vad det gäller mamman. snarare tror jag att mamman är pådrivande av inredningen; "ska vi inte göra om i ditt rum nu, emil? du är ju stor nu. OCH GRABBIG! jag har sett en säng på ikea som jag tycker är snygg".
och sen är en där. fast i maskulinitetskulturen.
satan.
tycker oxå det är så okreativt och fult med såna rum
där finns det inga känslor minsan!
kan man inte få se en bild på ditt rum då!?
